|
|
|
|
Vetenskap och Mystik del 3Av William Hand, FRC
I del 1 och 2 i denna serie förklarade jag, att vetenskap innebär observation av världen runt omkring oss och därefter utarbetande av idéer och teorier som kan förklara vad som styr eller ger upphov till ett visst fenomen. Teorierna måste sedan testas experimentellt för att se om de fungerar som en välgrundad och robust förklaring. Emellertid, strängteorien kan inte testas experimentellt ännu, och kanske inte heller under en lång tid framöver. Teorien tillhör en gren av vetenskapen som kallas ”Teoretisk Fysik”. Den är i hög grad matematisk men även elegant och vacker med underliggande principer som är både enkla och djupgående i sina konsekvenser och slutsatser. Fastän strängteorien inte kan verifieras direkt genom observation och experiment så kan teoriens förutsägelser verifieras, och det har ännu inte framkommit något som kullkastar teorien. Detta är i högsta grad uppmuntrande och även mycket tillfredställande ur vetenskaplig synpunkt. Min avsikt med att skriva denna artikel är, att presentera teorien på ett icke matematiskt sätt och sedan gå vidare genom att se hur den passar samman med vanliga erfarenheter inom mysticismen. Den ofattbart
krympande människan Detta är titeln på en av de första filmer jag såg i min ungdom. Det är en science fiction historia om en man som tog en drog som gjorde det möjligt för honom att förminskas till vad han önska. Filmen visade honom när han slogs med spindlar, vilka naturligtvis var mycket stora jämfört med honom. Sedan förminskades han ännu mer, så att han kunde leva i mikrobernas och bakteriernas värld. Detta satte verkligen igång min fantasi och jag började tänka på meningen med oändligheten. Vid universitetet studerade jag ren matematik och blev formellt introducerad i oändlighetens idé. Matematiskt finns det många olika sorters oändlighet, men vanligen när vi begrundar oändligheten, så tänker vi på den yttre rymdens omätlighet och hur den fortsätter och fortsätter, till synes för evigt. Emellertid, filmen inspirerade mig att tänka åt det motsatta hållet; vad skulle hända om jag kunde bli mindre och mindre och när skulle det sluta? Matematiskt är den mycket ”lilla” oändligheten och den mycket ”stora” identiska (jag använder här ”lilla – stora” lite vårdslöst). Kan vi föreställa oss en modell av världen där vi kan se på mindre och mindre delar av den i all oändlighet? Jag fann detta mycket svårare att föreställa mig och fatta, än att tänka på den oändliga omätligheten hos den yttre rymden. Men strängteorien ger ett överraskande svar. Det bakomliggande tänkandet kring strängteorien började omkring 1970 men det var inte förrän 1984 som den blev accepterad inom traditionell fysik. Det huvudsakliga skälet för accepterandet var, att efter vissa förbättringar, så erbjöd den en spännande möjlighet att förena kvantfysiken, partikelfysiken och gravitationen i en enda storartad enhetlig ”teori för allting”. Denna möjlighet finns fortfarande, men är ännu inte förverkligad. Emellertid, den invecklade och komplicerade matematiken förser oss med kraftfulla verktyg för utforskande av det subatomära materiella universum och bortom detta, och det är denna aspekt som jag önskar diskutera här. Den grundläggande lärosatsen för strängteorien är, att allting som existerar i tillvaron gör detta på grund av vibrationerna hos endimensionella ”ting” och deras växelverkan med varandra. Dessa ”ting” kallas för ”strängar” och teoretiskt är de antingen öppna eller slutna slingor (loopar). Om du kan föreställa dig en bit tråd som varande en ”sträng” då har vi något som har en viss likhet med en ”sträng”. Emellertid, strängarna anses vara en-dimensionella, d.v.s. de har ingen bredd (omkrets) utan bara längd. För oss som lever i en tredimensionell värld är detta onekligen mycket svårt att visualisera. En annan sak är att strängarna inte kan delas upp, det finns ingenting mindre, så här slutar allt vidare uppdelande. Vi kan alltså inte komma ner till det omätligt lillas rike genom att bli mindre och mindre. Det som då kommer att hända i enlighet med strängteorien är, att du vid något stadium kommer att bli ren vibration i en en-dimensionell värld! Teorien säger, att allt det som ”är” finns till på grund av de energier som utvecklas av de vibrerande strängarna och deras mångfald av frekvenser. De enklaste kombinationerna av vibrationer frambringar elektroner och kvarkar, medan mera komplexa är ansvariga för våra tankemönster och känslor. Några fysiker använder musik som jämförelse för att förklara, att allt det som existerar i grund och botten faktiskt är vibrationer som ”sjunger i harmoni”. Vilken underbar samstämmighet med månghundraårigt mystikt tänkande! Strängarna har teoretiskt en extremt liten storlek. De är så små, att de är fullständigt omöjliga att observera; till och med ljusfotoner är mycket större. Att försöka se strängarna skulle ungefär motsvara att försöka känna individuella atomer med fingertopparna. Emellertid, strängarnas rörelse, d.v.s. deras vibrationer och samspel (eller växelverkan), frambringar fysiska partiklar och krafter som vi kan spåra eller påvisa, vilket därigenom ger auktoritet åt teorien. Men strängarna har också en annan häpnadsväckande egenskap. Man upptäckte, att om den matematiska teorien skulle överensstämma med vad fysikerna för övrigt kände till, måste strängarna vibrera i så väl andra dimensioner som i vår varnliga tredimensionella värld. Fysikerna är ännu inte fullt överens om hur många andra dimensioner som är nödvändiga (utöver våra tre), men det är åtminstone sju. Innan vi reflekterar över konsekvenserna av detta, låt oss först försöka få en allmän förståelse för vad vi menar med dimensioner. Först vill jag rekommendera, att de läsare som är speciellt intresserade av detta ämne lägger ner lite tid på att läsa en roman av Edwin Abbot som heter Flatland, samt även den moderna fortsättningen Flatterland av Ian Stewart, vilka båda förklarar begreppet dimension på ett underhållande men ände tankeprovocerande sätt. Men för att fortsätta: Låt oss försöka föreställa oss själva i en endimensionell värld, strängarnas värld. Hur skulle det se ut? Vi skulle ha längd men ingen bredd eller höjd. Om vi var levande skulle vi kunna ha två ögon, ett i vardera ändan av linjen. Men hur skulle ett sådant liv se ut? Andra invånare i detta endimensionella universum skulle vara utdragna i en linje där allesammans stirrade i samma öga hos deras angränsande levande kollega för alltid. Ingen skulle vara i stånd att röra sig från sitt läge, eftersom att ändra position skulle innebära, att röra sig in i en annan dimension vilken inte existerar (i den endimensionella världen kunde åtminstone invånarna inte inse att några andra dimensioner existerar). Om vi lägger till ytterligare en dimension för våra tänkta varelser att leva i, då kan de ha längd och bredd men ingen höjd (eller djup). De kan röra sig runt varandra och ändra position, men inte hoppa över varandra. En annan ganska roande konsekvens är, att deras matsmältnings- och avfalls-bortskaffande system skulle vara totalt annorlunda i förhållande till vårt, då de endast skulle kunna ha öppningar utan samband i sina kroppar. Om de hade två eller fler öppningar förbundna med varandra, så som vi har genom t.ex. mun – anus, öron – näsborrar, då skulle de bli sönderdelade i två eller flera delar. Så det är genom att vi har en tredje dimension som våra kroppar har kunnat utvecklas så som de har. Men hur ser det då ut i de övriga dimensioner där strängarna vibrerar? För närvarande finns det ingen som har någon aning, fastän fysikerna nu är absolut säkra på att de finns. Det är inte överraskande, att vi vet så lite om dem, för så långt som det gäller våra relativt stora kroppar så existerar vi i tre dimensioner och vet inget annat. För närvarande finns det två teorier om vad de dolda dimensionerna kan likna. En teori är, att dimensionerna är extremt små och att samtliga är ringlade (krökta) runt varandra i en matematisk form som kallas Calabi-Yau formen, vilken ser ut som små bollar. De matematiska egenskaperna hos dessa sfärer hjälper till att förklara många antaganden angående strängteorien. Den andra teoretiska idén är, att dimensionerna är mycket stora och att vårt tredimensionella universum är en under-grupp av de andra dimensionerna som kallas för branes. Detta är kanske enklare att föreställa sig. Till exempel, låt oss återvända till vårt tänkta två-dimensionella universum kallat Flatland och föreställa oss en sådan ballong som existerar i vår tredimensionella värld. Naturligtvis vet vi alla hur en ballong ser ut, men hur skulle den visa sig för våra Flatland varelser? Nåväl, den skulle se ut som en flat skiva; om ballongen rörde sig ner mot dem skulle skivan bara se ut att bli större och sedan mindre när ballongen steg uppåt och flög sin väg. Naturligtvis skulle idéerna om ”ned mot” och ”upp och bort” var främmande för Flatland varelserna, emedan allt de kan uppfatta skulle vara en skiva som blev större eller mindre. Vidare, de skulle endast vara i stånd att se på denna skivas kant och skulle förmodligen använda skillnaden i intensitet hos reflekterat ljus för att sluta sig till dess form. Ovanstående ”bilder” gör det enklare att betänka, att vardagliga objekt som är välbekanta för oss, i verkligheten kan vara mycket avvikande, emedan vi inte är medvetna om de andra dimensioner i vilka de existera. Jag lanserade konceptet angående ”uppfattad verklighet = vår realitet” och ”realitet = verkligheten sådan som den är i sig själv” i del 1 av denna artikelserie när vi diskuterade Kvantfysiken och sålunda kan vi nu åtminstone förvärva en intuitiv idé om något av sambanden mellan Strängteorien och Kvantfysiken utan att ta vår tillflykt till mycket komplicerad matematik. När vi nu fått en något bättre förståelse av dimensioner låt oss återvända till strängarna i Strängteorien. Vi vet att de är så små, att de inte är observerbara och att de är endimensionella. Kom också ihåg, att de vibrerar med alla tänkbara frekvenser. Dessa vibrationer ger upphov till alla de elementära beståndsdelarna i vår tre-dimensionella värld genom sina många och varierande typer av ömsesidig påverkan. Emellertid, de vibrerar också i andra osynliga dimensioner, som är antingen mycket stora eller mycket små. Om vi tänker på alla de strängar som finns i universum, kan vi se, att de uppför sig på samma sätt som Systemteorien förutsäger, vilket jag presenterade i del 2 i denna artikelserie. Med detta menas, att strängarnas vibrationer levererar energien och deras växelverkan (samspel) ger upphov till informationen. Strängarna är därför ett system bestående av såväl information som energi. Vi lärde också i del 2 att information aldrig går förlorad utan lagras (för alltid) i systemet. Vi kan därför förutsätta, att ”lagerbyggnaden” för information finns i de okända dimensionerna. Hur kan vi komma fram till denna förbluffande slutsats? Låt oss göra ett tankeexperiment. Antag att vi tar en sak från vår värld, ”den verkliga världen” som t.ex. en liten sten och antag vidare, att vi krossar denna sten till dess beståndsdelar av elektroner, kvarkar och andra mycket små partiklar. Vad skulle hända? Helt klart skulle de skiljas åt på grund av att de fysiska bindningarna är sönderbrutna och den lilla stenen skulle inte finnas mer. Emellertid, strängarna skulle fortfarande vibrera och i den osynliga dimensionen skulle de möjligen fortfarande vibrera tillsammans i form av en liten sten i dessa dimensioner. Med andra ord, informationen för att skapa en ”den verkliga världen” sten skulle fortfarande kunna finnas där, men i en osynlig dimension. Är detta en psykisk sten? Om detta är sant då blir konsekvensen, att de dolda dimensionerna har en stor och betydande roll att spela i våra liv. Med denna ganska kontroversiella tanke önskar jag att avsluta denna artikel. I del 4 skall vi börja se på speciella mystika ämnen och undersöka hur den moderna fysikens forskningsresultat, och då speciellt kvantfysiken, systemteorien och strängteorien, kan öka och förbättra vår förståelse och inre erfarenheter. Abbott, Edvin A. Flatland. Bokförlaget Bakhåll, Lund 2004. Stewart, Ian Flatterland – Like Flatland only more so (2001) ISBN 0-333-78312-3 Greene, Brian The elegant Universe (1999) ISBN 0-099-28992-X Hawking, Stephen The universe in a nutshell, (2001) ISBN 0-593-04815-6 ------- Les også del 4
|
|
|
Del
3 
I denna artikel skall vi fortsätta vårt utforskande
av aspekter hos mysticismen från ett vetenskapligt perspektiv
genom att se på Strängteorien och dess intressanta konsekvenser
för både vetenskap och mysticism.
