|
|
|
|
Vetenskap och Mystik del 1Av William Hand, FRCKvantfysik och Mystik
Under senare år har ett antal vetenskapliga upptäckter tvingat vetenskapsmän att tänka på frågor som förut befann sig inom området för filosofi och mystik, till exempel meningen med medvetande. Omvänt, när mystika läror och filosofier blev allmänt och enkelt tillgängliga genom framsteg inom kommunikationstekniken, började allt fler människor att undersöka dessa ämnesområden antingen själva eller inom organisationer sådana som Rosenkors-Orden AMORC. Genom att inhämta kunskap om mystik och utföra experiment i avsikt att visa eller bevisa för sig själv dess värde blev många människor, utan att veta om det, vetenskapsmän, eller lade sig åtminstone till med den vetgiriga naturen hos en bra forskare. Effekten av detta blev enorm. Gradvis blev gammal vidskepelse och d:o tro lagda åt sidan eller uppfattade för vad de verkligen är, och endast de läror bevarades som bevisligen fungerade och var till nytta för individen. Också de snabba framstegen inom vetenskapen har snarare backat upp än fördrivit idéer om hur Universum fungerar sett från mystikens utsiktspunkt. Det är påtagligt, att tiden nu är mogen för att undersöka sambanden mellan vetenskap och mystik. Den vetenskapliga metoden har stått sig genom tiderna och är nu accepterad som det bästa sättet att objektivt utforska vår värld. I den vetenskapliga metoden observeras först fenomenet och man försöker att förstå dess uppträdande eller sätt att reagera. Hypoteser eller idéer framläggs sedan där det beskrivs hur eller varför företeelsen inträffar på det sätt som sker. Dessa idéer testas sedan genom experiment och om försöken eller proven blir framgångsrika och kan återupprepas under noggrant kontrollerade förhållanden, kan hypotesen sedan bli accepterad som vetenskaplig sanning. På vilket sätt kan då mystiken passa in i detta synsätt? Mystikern observerar också världen och försöker att förstå dess sätt att reagera, men från en personlig eller inre utsiktspunkt. Vi har nu nått det skede där vetenskapen kan erbjuda tänkbara förklaringar på de vanliga och gemensamma erfarenheterna hos mystiker över hela världen, och det är dessa förklaringar som jag kommer att undersöka i mina uppsatser. Med tiden kan det visa sig, att mina idéer kanske inte är helt riktiga, men jag hoppas att de skall bli en startpunkt för utforskande av vårt underbara och kärleksfulla universum på ett sätt som man aldrig medvetet förut har försökt göra. Artiklarna kommer att innehålla material från föredrag som hölls vid Rosenkorskongresser år 2000 och 2003 samt även många helt nya idéer som jag hoppas skall kännas intressanta och stimulerande. Rubriken är titeln på ett föredrag jag höll i juni år 2000 där jag presenterade de väsentligaste forskningsresultaten och grundsatserna inom den moderna kvantfysiken. Jag gick sedan igenom olika möjligheter för hur de kunde praktiskt tillämpas i samband med Rosenkors-Ordens undervisning. Kvantteorin ställer oss inför bisarra paradoxer som kullkastar den logiska strukturen hos den så kallade klassiska fysiken. På den subatomära nivån synes enskilda partiklar vara medvetna om varandra, och i enlighet med Heisenbergs ”osäkerhetsprincip” finns det en gräns för hur exakt ett fenomen kan observeras. Emellertid, kvantteorin är anmärkningsvärt exakt och allmänt tillämpad inom både fysik och kemi. Kvantfysiken utvecklades av ett stort antal av de mest begåvade vetenskapsmännen under 1900-talet. I en kort artikel som denna är det omöjligt att presentera alla de vetenskapliga argument och sammanflätade länkar som fanns under uppbyggandet av detta stora och ståtliga intellektuella byggnadsverk. De grundläggande kännetecknen kommer att framläggas och om du är intresserad av att själv tränga djupare in i ämnet, så är bifogade litteraturförteckning en bra startpunkt. Som jag skrivit ovan, handlar kvantfysiken om de minsta materiella fenomenen, där vi kommer ner till skalan hos elektroner i atomer och elektromagnetisk strålning som t.ex. ljus, röntgenstrålar och gammastrålar. Det är intressant att konstatera, att vi kan finna alla dessa manifestationer förtecknade på den kosmiska vibrationstabell som tillsammans med tillämplig monografi sänds ut till studerande i Rosenkors-Orden. Alla manifestationer med en vibrations-frekvens som är mindre än ljusets, kommer att uppföra sig på de sätt som kan förstås av klassisk fysik, men alla fenomen som har samma eller högre vibrationshastighet än ljuset, kommer att bete sig på ett ganska främmande kvantmekaniskt sätt. Naturligtvis kommer detta underförstått att inbegripa sådana fenomen som psykisk projektion och själens innersta natur. Följaktligen kan vi av detta se den omedelbara betydelse som kvantfysiken kan ha för studerande av mystik. Påverkade av Sir Isaac Newton trodde de flesta fysiker
på 1700-talet att Detta var begynnelsen på ett dilemma där två bevis och åsikter verkade vara lika sanna. Problemet löstes genom Niels Bohr’s atomteori från år 1913 vilken visade, att elektronerna som roterar runt kärnan verkar göra diskreta hopp från en omloppsbana till en annan under energiomsättning, och därmed tillintetgjordes den klassiska uppfattningen om kontinuitet. Det upptäcktes också snart, att röntgenstrålar uppvisade både partikel- och våg-liknande egenskaper. År 1924 lade fransmannen Louis Victor de Broglie fram att materien i sig själv har både våg- och partikel-egenskaper. Detta blev kort därefter experimentellt bekräftat och i vår tid har experiment bevisat, att alla materiens byggstenar visar både våg och partikel egenskaper beroende på hur de observeras. Dessa sista fem ord är nyckeln till förståelse av en av de grundläggande lärosatserna i kvantmekaniken.
Att verkligheten är en fråga om vad man först väljer är starkt analogt med Rosenkors-undervisningen angående skillnaden mellan sann verklighet och realitet ( = verkligheten så som vi uppfattar den) där den studerande får lära sig, att vi aldrig kan veta hur någonting verkligen är på grund av att när vi försöker att uppfatta någonting, så påverkar vi det som observeras, och resultatet av denna ömsesidiga påverkan är vår realitet. I kvantfysiken kallas denna ömsesidiga påverkan för en mätning och observatören knyts på ett unikt sätt till de ting hon eller han håller på och mäter. Det kan uttryckas på följande sätt: Faktiska förhållanden + Observation = Uppfattad Verklighet (realitet) Naturligtvis är observation en medveten (i ordets allmänna betydelse) handling, vilket är ett tema som vi skall utveckla kortfattat. Men låt oss återvända till 1920 talet emedan det var under detta årtionde som kvantmekaniken utvecklas till fullo. I ett försök att lösa våg-partikel-dualismen lade Erwin Schrödinger 1926 fram en ekvation vars lösning var en våg som beskrev kvant-beteendet (partikel-beteendet) hos en elektron i en väte atom. Denna ekvation kunde också tillämpas på andra system i vilka den matematiska energiformen var känd. Som sagts förut, de Broglie hade 1924 förutsagt dubbelnaturen våg-partikel. Men Henrik Lorentz ansåg inte att Schrödinger-ekvationen på ett tillfredställande sätt förklarade den observerbara partikel-naturen hos materia. Emellertid, år 1926 presenterade Max Born en förklaring på problemet. Born’s genombrott var, att Schrödingers ekvation skulle tolkas som representerande möjligheter vilka endast blir en realitet när en observation eller interaktion äger rum. Detta var extremt djupsinnigt och oroande då det ledde till en komplett annorlunda tolkning av atomstrukturen och beteendet hos all energi, sådan som t.ex. ljus. Schrödingers ”våg” representerar möjligheter där fysiska manifestationer endast uppstår i samband med observation, dvs. efter en mätning eller en medveten handling.
På en allmän konferens i Bryssel 1927 förde den ”Store Dansken” Niels Bohr kvantmekaniken ytterligare ett steg framåt. Alla de framstående kvantfysikerna var närvarande när han presenterade sin princip om komplementaritet. Komplementaritet innebär, att om något kan observeras att se ut som en våg men även som en partikel, då är dessa observationer inte oförenliga utan kompletterar varandra. Båda är nödvändiga för en fullständig beskrivning av erfarenheterna. Med andra ord manifestationen existerar både som en partikel och som en våg vid samma tidpunkt. Denna idé tillsammans med slutsatsen att tillståndet i ett atomsystem innan mätning är odefinierat och då endast har möjligheten eller benägenhet för vissa värden vid vissa sannolikheter (kvantvågen), blev känd som ”Köpenhamns-tolkningen av kvantmekaniken” vilken även i vår tid fortfarande är allmänt accepterad. Med denna kvantvågens manifestation genom en dualitets princip är vi nästan framme vid den punkten där vi kan tillämpa kvantmekaniken inom mystikens område. Emellertid, det finns ytterligare en annan ännu mera häpnadsväckande slutsats som vi först måste sätta oss in i och acceptera. Efter konferensen 1927 var inte Einstein helt tillfreds med den nya teorin. Han ville finna ett sätt att beskriva manifestationen i sig själv och inte möjligheten av dess förekomst, trots att Bohr’s teori hade blivit bestyrkt genom experimentella bevis. Tillsammans med Nathan Rosen och Boris Podolsky utförde Einstein år 1935 ett experiment som blev känt som Einstein-Podolsky-Rosen-paradoxen, förkortat till ”EPR-pardoxen” eller EPR-effekten. Den konstaterar, att om två elektroner A och B har samband med varandra på sådant sätt, att deras spinn (roterande rörelse) är motsatt och upphäver varandra, så kommer detta att vara förhållandet även då de rör sig bort från varandra. Alltså, om man observerar att A får en medurs rörelse, så kommer B att ögonblickligen (utan mätbar tidsfördröjning) rotera moturs. Samma sak händer om B börjar rotera medurs. Då kommer A att omedelbart rotera moturs. Detta fenomen beror på, att de två elektronerna står i relation till varandra. Einsteins ståndpunkt var, att om de båda elektronerna skildes åt, låt oss säga till var sin sida av universum, och man då observerade spinnet hos en av dem, så skulle man i samma ögonblick veta den andras rörelseriktning. Detta innebär, att det finns en överföring av information utan tidsförlust, rätt över universum, från den ena elektronen till den andra1). Med andra ord, informationen går snabbare än ljuset (den är superluminal), därigenom motsäger EPR-paradoxen Einsteins speciella relativitetsteori. Emellertid, Bohr påminde Einstein, att kvantmekaniken inte tillåter någon större åtskillnad mellan observatören och det observerade. Med andra ord, de två elektronerna och observatören är delar av ett enhetligt system, därigenom tillåtande ögonblicklig kommunikation. Detta var häpnadsväckande för vetenskapen fastän inte nödvändigtvis för mystiker; ännu bättre blev det när Alain Aspect demonstrerade denna effekt experimentellt år 1982 i Paris! Så vad innebär kvantmekaniken för studerande av mystik? Det skall vi undersöka nu. Från och med nu och framåt skall jag använda beteckningen M för att representera kvantvågen som innehåller alla Möjligheter, och R för att representera Realitet (verklighet) som uppkommer genom en medveten handling, och vi skall börja vårt tankeexperiment med Gud. Den enskilde Rosenkorsmedlemmen hänvisar till Gud som ”mitt hjärtas Gud” eller ”Gud i enlighet med min insikt”, och många andra människor kan instämma i denna idé om Gud. Detta på grund av att det är omöjligt att känna Gud i sig själv, vad Gud verkligen är. Emellertid, vi har en uppfattning om Gud som varande en medveten energi, en aktiv orsak bakom all skapelse. Denna energi skulle vara M i kvantmekaniken och R skulle vara all skapelse och alla de naturlagar som styr all existens. Vår kunskap om Gud kan endast komma genom hur mycket vi förstår om Universum och dess lagar – även de psykiska. Jag kommer att kalla denna ”kropp” som innehåller all skapelse och alla lagar för ”Det Kosmiska”. Men eftersom det Kosmiska står för alla manifestationer som är möjliga, måste även det Kosmiska uppvisa kvantbeteende. Den medvetna delen av det Kosmiska är det Kosmiska Sinnet, vilket är ett kännetecken för, eller ett förverkligande, av Guds medvetenhet. Det Kosmiska Sinnet är ”sinnet öppet för alla möjligheter” och kanske kan vi nu börja förstå sådana begrepp som Akashakrönikan på ett klarare sätt. I det Kosmiska sinnet finns (bland annat) själen och den vitala livskraften (VLK) vilka ger oss M aspekten på livet i sig självt. En annan funktion hos det Kosmiska är utbredningen av de vibratoriska energier som omfattar såväl psykiska manifestationer som den materiella världens olika manifestationer. Dessa har också M kännetecken. Emellertid, när dessa vibrationer kommer i kontakt med det medvetna Kosmiska Sinnet genom själen och VLK, så får vi ett R, vilket vi kallar för själspersonlighet, som kan framträda till exempel i form av mänskligt liv. Vår ”resa” har så här långt fört oss till oss själva, till ett kvant-mikrokosmos i det Kosmiska! Det är inte konstigt att Rosenkorsmedlemmar titt och tätt hänvisar till den urgamla rekommendationen: ”Känn dig själv.” Men vad är vi? Den materiella sidan av vårt varande har utforskats beundransvärt väl av 1900-talets vetenskapsmän, där vi kan nämna sådana höjdpunkter som förståelsen av DNA molekylen (arvsmassan). Men jag önskar att i korthet se på den andra kvantmekaniska aspekten av oss själva, sådant som vår psykiska natur och medvetenhet. Låt mig konstatera; många tror, att vi kommer till detta livet genom val i enlighet med Karma- och Reinkarnations-lagen. Kom ihåg att ”verkligheten är något man väljer” och att det Kosmiska sinnet innehåller alla möjligheter. Med hjälp av det Kosmiska sinnet gör själen ett effektivt kvantliknande val vid varje återfödelse, eftersom alla möjligheter och tidigare växelverkan (interaktion) är kända av det Kosmiska Sinnet vad det gäller själspersonlighetens dygd och förmågor. Tänk bara på hur enormt stora sådant som t.ex. DNA och andra livets byggstenar måste synas när de betraktas från själskraftens höga vibratoriska kvantperspektiv. Under vårt liv på jorden förändras ständigt vår medvetenhet, och därmed även vår verklighet. Vi är där vår medvetenhet är, våra kroppar består av miljarder av atom-sinnen som hjälper till att hålla oss levande. Men när vi ”bestämmer oss,” gör vårt sinne till ett, och fokuserar vår medvetenhet, så förändrar vi M till R. Ett bra exempel på detta är meditation. I meditation söker vi att förändra vår medvetenhet antingen aktivt eller passivt. Vi kan endast göra detta på grund av vår egen kvantnatur; på liknande sätt förhåller det sig med projektion, vilken verkligen är utsträckning av medvetenheten. Vad vi gör vid dessa tillfällen är, att fokusera vårt varande och erfarenhet på det psykiska planet vilket endast är möjligt emedan vi redan är där vi önskar vara enligt M. Vetenskapligt är vi en del av ett system, det Kosmiska, där det inte finns någon separation mellan observatören och det observerade. Detta för oss fram till det viktiga ämnesområdet visualisering. Låt oss analysera vad som händer när vi visualiserar någonting som vi behöver. Det första vi gör är, att ”måla upp” en inre, mental bild av det som vi önskar. Detta gör vi så exakt som möjligt och med så mycket detaljer vi kan. Väsentligt är, att vi vid denna tidpunkt sätter i verket möjliga neurala förbindelser i vår hjärna, nämligen att förändra M till R (i hjärnan). Nästa steg är, att fylla denna visuella skapelse med liv och energi och vi försöker att levandegöra vår inre bild så mycket som vi kan, men fortfarande i vår hjärna. Sedan släpper vi denna levandegjorda ”tankebyggnad” eller ”bild” ut i det vidsträckta Universum med övertygelsen eller insikten, att ”om Gud vill så kommer det att ske” och sedan glömmer vi bort saken. Detta sista steg är nyckeln till framgång. Skapandet av den inre bilden ger upphov till en verklighet R av en Möjlighet i hjärnan. Genom att frisläppa och glömma den inre bilden, tillåts M-delen av den levandegjorda visionen att utbreda sig som en del av det Kosmiska Sinnet. Då, om det önskade fordrar handlingar eller medverkan från andra personer, och om det önskade är ”gott” och välgörande även för andra, då kan det bli genomfört (Realiserat) av ”omständigheter” eller personer som kommer att verka för det och därigenom åstadkomma den önskade manifestationen. Om det önskade är allt igenom själviskt, då kommer naturligtvis andra människor att inse detta och inte godkänna det eller undermedvetet inte ens en gång vilja förstå det. Med andra ord, det Kosmiska beslutar eller bestämmer sig på det ena eller andra sättet. Mitt avslutande exempel handlar om tvillingar. Det finns en väl dokumenterad förekomst av anmärkningsvärd samstämmighet mellan tvillingar så som till exempel telepati och att de bär samma typ av kläder eller gör samma sak även om de lever många mil från varandra. Kom ihåg EPR-paradoxen! Emedan tvillingar börjar sina liv gemensamt, är det inte direkt överraskande för oss, att om en tvilling gör ett val så kommer det att automatiskt vara inriktande för den andre, undermedvetet. Samma princip kan tillämpas på den synkronicitet vi upplever i våra liv och varför dessa sammanträffanden alltid synes att vara så meningsfulla. Är det emedan de visar oss, att vi har blivit medvetna om den sanna meningen hos frasen: All verklighet är En och i det Kosmiska är all Tillvaro harmoniskt förenad. I del 2 kommer jag att undersöka kärlekens kraft ur ett vetenskapligt perspektiv. Fotnot: 1. Nationalencyklopedien. Se kvantfysik respektive kvantmekanik. 2. Gary Zukav. De dansande WuLi-mästarna. En översikt över den nya fysiken. Fortfarande efter ca. 30 år är denna bok en av de bästa, intressantaste och mest lättlästa vad det gäller kvantfysik. 3. Danah Zohar. Kvantjaget; en revolutionerande syn på människans natur och medvetande med utgångspunkt i den nya fysiken. 4. David Filkin. Stephen Hawkings universum. En lättläst översikt av vad vetenskapen i dag vet om Universum. (Berör bara helt lätt kvantfysiken.) 5. Ervin Laszlo. Subtila förbindelser: Psi, Grof, Jung och kvantvakuum. Internet artikel om fysikernas bekräftande av Akasha krönikan, hur information överförs kvasi-ögonblickligt inom Universum mm. Kan hämtas från www.goertzel.org/dynapsyc/dynacon.html där man får gå till år 1996. ------- Les også del to
|
|
|
Del
1: Kvantfysik och Mystik 
Genom århundradena har de båda till synes skilda
världarna vetenskap och mystik funnits sida vid sida och tolererat varandras
olikheter. Fastän båda inriktar sina krafter på förståelse
och utforskande av världen omkring oss, var det inte förrän under
1900-talet som medvetenhet om den kompletterande naturen hos dem började
utvecklas mera allmänt. Både vetenskap och mystik söker att utforska
och förstå det Universum i vilket vi lever. Det mystika tillvägagångssättet är
esoteriskt, subjektivt, personligt och erfarenhetsmässigt medan däremot
den vetenskapliga metoden är exoterisk (förståelig för oinvigda),
objektiv, opersonlig och grundad på experiment som skall kunna återupprepas.
ljus
bestod av partiklar eller korpuskler. Emellertid, från omkring år
1800 började ett flertal bevis komma från experiment sådana
som ”Young’s dubbelspringa” vilka visade, att ljus (även)
hade vågliknande egenskaper. I slutet av 1800-talet hade faktiskt de flesta
vetenskapsmän accepterat att ljus och annan strålning bestod av vågor,
i hög grad lika de krusningar som vi kan se i en damm när vi har kastat
en sten i den. Emellertid, år 1900 lade den tyske fysikern Max Planck fram
en ny teori som postulerade att strålnings energi (inklusive ljus) inte
sänds ut kontinuerligt, utan i åtskilda ”paket” eller
stycken kallade kvanta. Detta var kvantfysikens början. I avsikt
att klargöra fotoelektrisk effekt visade Albert Einstein år 1905,
att ljus faktiskt består av korpuskler (partiklar – kvanta), kallade
fotoner. Men ljus uppförde sig även i likhet med vågor. Hur kunde
det vara så? Vad var i själva verket en foton? 
