Det er bedre å tenne et lys enn å forbanne mørket.

Kinesisk ordtak

Meditation – dess historia och värde

Av Ralph M. Lewis
Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.s Imperator 1939 - 87.

Vad är meditation och hur skall man tillämpa den, nå färdigheter i den? I dag har termen meditation kommit att bli ett formligt samlingsbegrepp inom vilket vi återfinner ett konglomerat av företeelser. Meditation har satts i samband med koncentration, kontemplation, inre samling – men inget av dessa ord täcker företeelsen som sådan eller ger besked om vad man vill uppnå.

Men man kan säga att det finns två allmänna kategorier inom vilka alla olika vägar och försök till meditationsupplevelser hamnar. De är det övernaturliga och psykologiska. När det gäller det övernaturliga, finns tron på att den som mediterar måste särskilja sig från sin fysiska varelse. Det finns, framhålles det, en förbindelse eller knutpunkt, en eterisk bro mellan den dödliga sidan och källan till gudomlig kunskap, gnosis eller vishet. Den övernaturligt orienterade söker ingivelse, inspiration, en om än i tiden begränsad färd in i de himmelska sfärerna genom denna förbindelse.

Inom den psykologiska kategorin närmar man sig på ett mer organiskt eller mekanistiskt sätt. Med andra ord, det gäller att utnyttja de naturliga, undermedvetna och gränsöverskridande själskrafterna. Ett utvidgat medvetande och större känslighet för jagets kosmiska anknytning kan nås genom båda dessa metoder. Vi skall i fortsättningen bedöma teknikerna och metoderna.

Med tanke på hur populärt och ofta använt ordet meditation har blivit numera, skulle man kunna tro att det rör sig om ett ganska nytt fenomen. Emellertid har olika tekniker för att erhålla meditationsupplevelser existerat i årtusenden. Hur kan det då komma sig att det blivit så stor uppmärksamhet på sistone kring begreppet?

Man kan mycket väl säga att meditation startade som en själens introspektion; det skedde när människan upptäckte en påtaglig dualism i sitt eget jag. En uppfattning var den fysiska – man kunde sätta den i samband med sinnesorganen och den omgivande världen. Men den andra uppfattningen var starka känslor och sådant som inte hade någon uppenbar fysisk motsvarighet, så som drömmar, vissa känslosvall och vördnad inför naturens ökande mysterier.

Den primitiva människan lärde sig skilja mellan de starka krafterna hos den omgivande naturen och den förbryllande inre känslornas värld. Från tid till annan måste människor ha erfarit vad som föreföll vara en flykt från den fysiska världen in i denna inre eteriska. Dessa upplevelser var så skilda från – eller tycktes åtminstone vara det – de rent fysiska. Vi kan gott antaga att vid sådana tillfällen påbörjade människorna upptäcktsfärder in i sin psykiska värld. Så uppstod vad vi nu benämner meditation.

Låt oss helt kort begrunda några historiska versioner av meditationserfarenheter. Vi säger kortfattat, eftersom litteraturen inom detta ämne, både den uråldriga och den moderna, är ytterligt omfattande. Hur många sidor ett verk om detta ämne än må innehålla, kan det ändå i bästa fall endast tjäna som ett sammandrag.

I Indien har yoga förklarats som 1) kontemplation som utvecklats till en formell konst, och 2) ett system med filosofisk bas, ingående som en av sex grenar inom brahmansk filosofi. Yogasystemet innehåller kontemplationsövningar med syfte att man skall uppnå högre medvetandestadier.

Förändrat medvetande

Här konfronteras vi direkt med termen "högre medvetandegrad". Varför skulle ett slags medvetande betraktas som högre eller finare än ett annat? Vidare, efter vilka bedömningskriterier skulle någon medvetandenivå vara av högre kvalitet än någon annan?

Möjligen är det till följd av att det uppmärksammats att vakenheten, ett objektivt medvetandetillstånd, har uppenbara begränsningar, tydligt hållande sig inom sinnesorganens räckvidd. Andra medvetandestadier som kan uppmärksammas antyder däremot att de kan ha obegränsade egenskaper. De tycks inte vara beroende av tids- och rumsdimensioner och ger därför intryck av kosmisk oändlighet, något långt utöver objektiva sinnesuppfattningar.

Dessa indiska försök att nå högre medvetandenivåer har haft stort inflytande på senare buddism. Den indiska litteraturen om yoga betraktas som en gren av Sankhya, ett av de stora systemen inom hinduistisk filosofi.

Det har framhållits att absorptionsläran är ett av de mest effektiva hjälpmedlen för att nå "säker emancipation" eller garanterad befrielse. Här konfronteras vi återigen med termer som tarvar förklaring för att rätt kunna förstås. Emancipation är att frigöra – men befria från vad?

I yogasystemet kallas absorption "yoking", ungefär: sammanokande, körning med tvåspann etc. Härmed avses en frigörelse av sinnena från yttervärlden som en emancipation från vardagens värld. Man får kontakt med ett inre, högre medvetande. Det finns varierande och långa utläggningar som beskriver och förklarar proceduren när man låter sinnenas intryck dras bort från påverkan av föremål i yttervärlden och reduceras till inaktivitet i sin förbindelse med jagets inre krafter.

Att praktisera detta sker i flera steg. Olika kroppsställningar, kallade Asana, rekommenderas. Här ingår också t ex uppmärksamhet på in- och utandning, att hålla andan och koncentrera blicken på en viss punkt som t ex nästippen eller – med slutna ögon – på "fullmånen mellan ögonen".

Det finns många förklaringar om vad andningsövningarna leder till. En påtaglig följd är att kroppen vitaliseras genom uppbyggnad av ett syreförråd. Men det ges också många andra förklaringar som inte är fysiologiska utan snarare psykiska.

Ett resultat av långtgående övningar är förlust av dagsmedvetandet i den s k yogasömnen. Det rör sig här om vad man i västerländsk terminologi kallar hypnotisk sömn. Den är välkänd, eftersom den lätt kan frambringas genom andra hypnotiska övningar.

Vad avser då en yogi att uppnå genom att försätta sig i hypnotisk sömn? Han når därigenom människans rent psykiska sida, ända ned i det undermedvetna, och får det att frigöra sin samlade vishet; just denna vishet som man föreställer sig finnas gudomligt lagrad där och som kan svara för det allvisa och högre omdöme en rättrådig människa så ivrigt eftertraktar. De som praktiserat detta uppger att i yogasömn kan de få höra ljud som musik, trummor, åskdån o s v. Detta har andra velat förklara som självsuggestion, en förenkling som på intet sätt är tillräcklig för att utdöma yogautövarnas egna föreställningsmönster.

Upp till hög nivå

Upanishaderna är en del av Vedaskrifterna som särskilt behandlar människans relation till universum. Här återges hur brahmanprästerna kan nå förbindelse med brahman genom att meditera över ljudet OM. Det försäkras också att när allt kommer omkring är OM endast ett ord, men "utgående från detta når man fram till intigheten, till det som inte är ett ord och som det inte finns något ord för".

Det betyder att OM endast är ett mantra, ett verktyg att nå intighetens plan. Denna intighet saknar form, dimension och all anknytning till allt världsligt.

I dessa filosofiska skrifter heter det vidare: "... Brahman i Upanishaderna är ingen metafysisk abstraktion, inget obestämt väsende, ingen tom tystnad... Det är en levande, dynamisk Ande, källan till och omslutande alla realitetens obegränsat varierande former." Brahma, personifieringen av Brahman, är främst i treenigheten Brahma, Vishnu och Shiva.

Buddism

Inom buddismen förekommer begreppen kontemplation och meditation omväxlande, antydande en likartad natur. Båda betecknas som Dhyana på sanskrit. Kontemplation eller koncentration av tanken betraktas som oumbärligt för kunskap. Ändock har vi svårt att utan vidare hålla med om att meditation och kontemplation skulle vara identiskt lika processer till sin natur. Vi skall senare utveckla vad man inom Rosenkorstraditionen anser vara skillnaden och vilken betydelse detta har.

I buddism förutsätter meditation två samtidigt verkande faktorer. Det är isolering av kroppen (att leva ett tillbakadraget liv) och isolering av tanken (likgiltighet inför alla världsliga begär). Sinnet kan då "lösas i kontemplation", helt enkelt befrias från sinnesorganens distraherande inverkan. Sinnet får då möjlighet att tränga mycket djupt i de tankar det inriktat sig på. Detta kallas Dhyana, meditation.

Här ser vi hur koncentration och kontemplation har samma funktion: en fixering av tanken, att hålla fast vid en idé. Meditation går bortom detta, så som vi senare skall förklara. Men som vi tidigare nämnt kan ämnet, metoderna och de praktiska detaljerna variera väldigt mycket inom olika skolor. Det har sagts att alla dessa metoder, rätt tillämpade, leder till att man når kunskap, vishet; och perfekt genomförd kontemplation, så som studiet av vissa sanningar, är ägnat att "befria från orenhet, last och passion".

Vi återfinner de heroiska försöken att få erfara en universalitet av mänskliga känslor, en genomgripande inlevelse och medkännande, att dela livets goda med andra i djupet av sin själ, så som följande citat från Upanishaderna visar: "Vad glädje betyder för mig, det är vad det också betyder för andra" – och, på motsvarande sätt, också lidande. Även "Jag måste göra för andra vad jag gör för mig själv".

Upplysning

Inom buddism måste meditation klart skiljas från absorption. Meditation blir absorption endast när subjektet och objektet, den mediterande och föremålet för meditationen, så totalt uppgår i varann att medvetande om åtskild natur fullständigt försvinner.

Den mediterande måste så fullständigt uppslukas av vad han eller hon har i sinnet att allt medvetande om jaget försvinner. I enlighet med denna metod är detta den punkt där sann meditation börjar. Då nås Arhat, buddismens "egentliga och enda ändamål". (En arhat är en buddistmunk som nått det upplysta stadiet.)

Åtskilliga metoder praktiseras inom buddismen som förberedelse för meditation. Hur framgångsrika de blir beror på förmåga hos den mediterande:

1. En hetsig novis bör meditera över Kärlek, betrakta alla varelser som sina syskon och önska dem all lycka och välgång.

2. En novis som behöver öva uppmärksamhet, bör till en början räkna sina in- och utandningar.

3. En novis som har svårt att undertrycka orena önskningar bör meditera över orenheten och obeständigheten hos kroppen.

Detaljerade föreskrifter ges också om hur man skall genomföra de fyra meditationerna. När man vant sig vid att undertrycka sinnena, når man ett extatiskt tillstånd. Detta kan jämföras med lättnaden hos den som betalt en skuld eller hos en fånge som släppts fri. Denna extas har fyra grader eller nivåer:

1. En nivå av glädje, den mediterande har frigjort sig från all sensualism och synd.

2. En nivå av djup avslappning, utan reflekterande eller nyfikenhet, vilket helt undertryckts.

3. En nivå av medvetenhet om passionens destruktivitet.

4. En nivå av sinnesro, själslugn, jämvikt och hågkomster utan sorg eller bitterhet.

Kända mystikers syn

Vad har då några historiskt välkända mystiker att säga om sina meditationserfarenheter? Hur nådde de fram till visshet om kosmiskt medvetande?

Jakob Böhme (1575 - 1624) kom från en mycket blygsam ursprungsmiljö att skola sig själv genom studier i mystik, teologi och alkemi. Han skriver att han en dag, sittande i sitt rum, "fäste blicken på en blankpolerad tennplatta som reflekterade solstrålarna med väldig ljusstyrka". Han föll därvid i djup extas och kände det som om han med lätthet skulle kunna träda in i alltings innersta kärna.

En av den europeiska mystikens klarast lysande gestalter, Mäster Eckehart (omk. 1260 - 1327), har i några rader beskrivit en annan erfarenhet:

Skulle du under bön eller meditation hamna i sådan hänryckning, att dess ljuvlighet frestar dig att förbliva i densamma för all evighet, slit dig fri! Ta då itu med vad du har för händer, de närmsta vardagssysslorna. Ty detta är smältande känslor och inget annat.

Om Ignatius av Loyola (1491 - 1556), mystiker och teolog, berättas hur han sittande vid en flodbank tittade ner i det strömmande vattnet och "plötsligt fick sitt inre sinnes ögon öppnade, inte för någon sorts vision, utan till förståelse och förmåga att uppfatta andliga ting..."

Inom buddismen kallas dessa företeelser för "återerinran i meditation". En situation kan framkalla ett minne av något, ett föremål kan ge upphov till intensiv koncentration på detsamma. Det kan inducera en medvetandenivå där yttre intryck viker undan och sinnet öppnas för intryck från det undermedvetna eller omedvetna. Hinduistiska mystiker kontemplerar över ett heligt ord, ett mantra; kristna över ett bibelcitat eller en symbol. En sådan fasthållen koncentration överflyglar strömmen av små sinnesintryck som väller fram från yttervärlden. Man dyker i stället in i en djupare medvetandeström.

Aristoteles sade om det kontemplativa livet att det är en "odödlighetsupplevelse så långt det är möjligt för en människa".

Modern psykologi

Vad har då modern psykologi att säga om meditation? Inte så mycket under just denna beteckning, men en hel del i närliggande ämnen som insikt, förändrade medvetandetillstånd och intuition. Robert Ornstein, forskare inom dessa områden, skriver i sin bok The Psychology of Consciousness att höger hjärnhalva är säte för intuitiv förmåga, insikt och sådana medvetandeformer som brukar kallas meditativa.

Psykologin är intresserad av vad det är som "förändrade medvetandetillstånd" ändrar, i denna betydelse med avseende på att "de ovanliga tillstånden inte representerar det ordinära vakentillståndet. Men sömn accepteras som ett ordinärt, vanligt tillstånd. Sömn upptar faktiskt omkring en tredjedel av vårt liv. Precis som att somna och vakna, så är kontemplation (meditation) från psykologisk synpunkt och för mystikern en psykisk port, en förbindelse och en metodisk väg att gå från en medvetandenivå till en annan. Tekniskt sett är meditation en "växling i uppmärksamhetsfältet som erbjuder en vidare universell utblick". Denna växling kan ske på såväl känslomässigt som intellektuellt och viljemässigt plan.

De grundläggande begreppen i mystikernas och psykologernas systematiskt bedrivna och undersökta meditationsmetoder kan summeras för praktiskt bruk, och vi skall göra ett sådant sammanfattningsförsök. Det blir emellertid nödvändigt att därvid utelämna vissa aspekter från andra system och kategorier. Det är t ex vad vi kan betrakta som rituella och religiöst formella bihang, inte helt väsentliga för meditation som fenomen.

Medvetandeström

Vi börjar med medvetandet, betecknar detta som ett flöde och inte som en serie separata segment. Vi kan använda analogin med en pianoklaviatur, där varje tangent bildligt representerar en avskild ton; ändå är de alla förenade på klaviaturen som ljudrepresentanter. Medvetandet har sina tangenter eller nivåer av skilda fenomen eller manifestationer. Ändå är de alla delar av och sammanförda till en enda ström av medvetande. Vi kan se det som att det finns lägre och högre nivåer av medvetande i denna ström, på samma sätt som lägre och högre oktaver på en klaviatur.

Skillnaden mellan dessa ligger i de energifrekvenser de består av. Nu är inte energi något universellt accepterat entydigt begrepp. Men vi kan utgå från att det här med all sannolikhet är effekten av vad som traditionellt betecknats som Vital livskraft, uppfyllande varje levande cell.

Den lägsta nivån i medvetandets ström, den objektiva, är den som vi är mest bekanta med. Den svarar för våra sinnesintryck som syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Det är också så som vi uppfattar omvärlden, både världen kring oss och vår egen fysiska varelse.

Vi är också välbekanta med den närmast högre nivån, vanligtvis känd som den subjektiva. Dess egenskaper är t ex vårt förnuftiga resonerande, minne, föreställningsförmåga och vilja. Dessa fungerar emellertid i mycket nära förbindelse med den objektiva nivån.

Vi anser den subjektiva nivån högre eftersom dess funktioner tycks vara mer allomfattande, mer obegränsade än den objektiva. Den står inte i direkt relation till de intryck som kommer via sinnesorganen.

Undermedvetandet

Ytterligare en medvetandenivå som vi tämligen godtyckligt betraktar som högre än den subjektiva, kallas vanligen den undermedvetna. Emellertid har understundom andra benämningar mer eller mindre rättvisande använts, som det förmedvetna och det omedvetna. Denna nivå är gåtfull för oss. Vi förknippar den i allmänhet med aningar, intuition och insikt. Den tycks företräda våra attityder och ge ett slags överdomslut. Det omedvetna blixtrar stundom fram med inspirerande idéer eller lösningar på problem som vårt förnuft misslyckats med att lösa. Det uttrycker vad vi brukar tänka oss som människans psykiska krafter.

Bortom det undermedvetna

Här når vi fram till de mystiska och metafysiska uppfattningarna om medvetandeflöde. Vi återfinner övertygelsen, framvuxen ur intensiva efterforskningar, att det finns nivåer av medvetande bortom det undermedvetna, och att sådana nivåer är nära relaterade till Kosmiskt Medvetande. Mystiskt och metafysiskt styr Kosmiskt Medvetande den medfödda intelligens som manifesterar sig som ordningsskapande genom all realitet. Det genomtränger varje cell i vår varelse; vi är dock endast medvetna om vissa av dess nivåer, de tidigare omnämnda. Icke desto mindre förutsätter mysticism och metafysik, lika väl som modern parapsykologi, dess existens och försöker demonstrera dess verkningar. Genom skilda övningar och experiment söker man denna nivå med dess noetiska, djupt intellektuella insikt och vishet.

Sann mystik och metafysik håller inte för troligt att de undermedvetna nivåerna har tillgång till ett formligt bibliotek med unika kunskapsresurser och upplysning. Snarare rör det sig om överlägsna analysformer, en utvidgning av våra kunskaper om man så vill uttrycka det, resulterande i överlägsen bedömningsförmåga. Denna upphöjda slutledningsförmåga använder sig av hela den kunskapsmassa som vi samlat på oss genom erfarenheter och förnuftsmässigt resonerande, och fokuserar detta till en större klarsynthet. Därför skall varje individ få ledning med hjälp av vad som anpassats efter deras personliga förståelse och upplysning. Om det i denna skolning funnes ett unikt, överlägset och artskilt språk skulle dödliga inte ha någon ledning av det, ty de skulle inte kunna förstå det.

Koncentration, kontemplation, meditation

Skall man börja praktisera meditation för att få personliga erfarenheter av högre medvetandenivåer är det lämpligt att man lär sig skilja mellan koncentration, kontemplation och meditation. Meditation är användandet av dessa, men de är inte i sig själva meditation. En enkel analogi: andning är inte tal, men en bidragande förutsättning för språkförmågan i form av det talade ordet.

Koncentration är fokusering av uppmärksamheten. När detta läses, fokuserar du din uppmärksamhet på de ord du ser och använder den objektiva medvetandenivån till detta. I detta avseende är koncentration, så som tidigare förklarats, den lägsta nivån av medvetandeflödet.

Kontemplation är också ett slags koncentration, men inåtvänd; den riktas mot vår inre värld. När vi använder vårt förnuft för att tänka över något eller försöker minas något, koncentrerar vi oss inåt och kontemplerar följaktligen. Vid dessa tillfällen hejdas vårt medvetande och fixeras vid antingen den objektiva eller subjektiva nivån. Jaget kan då inte nå det undermedvetna och de högre nivåerna där bortom.

Eftersom meditationen avses göra jaget medvetet om dessa andra medvetandenivåer, kan den uppenbarligen inte begränsa sig till någon av de lägre nivåerna om man önskar nå sublim kontakt med Universellt Medvetande, förmedlare av "oinlärd kunskap".

Som en enkel teknik för hur man går tillväga, erbjuds avslutningsvis följande beskrivning:

Första steget: Uppsök en lugn plats där du inte blir störd och inga yttre, ovidkommande sinnesintryck oroar.

Andra steget: Välj ut något föremål och fokusera all uppmärksamhet på detta. Du tar då i anspråk den lägre, objektiva nivån av medvetande. Denna fasta koncentration hindrar andra sinnesintryck från att komma störande in i medvetandet.

Tredje steget: När man känner sig ha uppnått en balans i de två föregående momenten, bör man omdirigera uppmärksamheten till den subjektiva medvetandenivån. Man sluter då lämpligen ögonen. Nu tänker man, kontemplerar man över sitt syfte – i vilken avsikt genomför jag denna övning? Varför önskar jag inträda i dessa sublima medvetandesfärer?

A. Vad man tänker på får inte vara något alltför komplext; snarare en enkel men komplett idé. Om man önskar upplysning, håller man i sinnet vad detta betyder just för en själv för närvarande: gäller det hälsa, något som rör hemmet, ekonomin eller utvidgande kunskaper i något visst ämne?

B. I detta tänkande, välj inget som står i motsättning till din moraliska och etiska uppfattning. Försök utesluta sådant som exempelvis hämndgirighet och allt annat som ditt samvete skulle kalla omoraliskt och oetiskt. Om sådant ändå smyger sig in, skulle krafter startas och utövas i motsättning till ditt eget omedvetna, din egen sanna personlighet. Du kan inte bedra dig själv och handla stick i stäv mot din egen moraliska uppfattning – det leder ofelbart till bakslag.

Fjärde steget: När du känner att endast det rena tänkandet helt fyller medvetandet – den subjektiva nivån – är du redo att stiga in i det undermedvetna, bron till Kosmiskt Medvetande.

Femte steget: Återhållen djupandning anbefalles. Tag åtminstone sex djupa andetag och håll andan så länge det låter sig göra utan obehag; utandas sedan fullständigt. Det finns välgrundade praktiska skäl till denna andningsövning. Varje andetag innehåller den vitala livskraften och bär med sig en positiv energipotential. Det stärker viljan och hjälper till att föra tänkandet över till det undermedvetna.

Sjätte steget: Detta är ett svårt läge. Du frigör nu tanken från ändamålet, det syfte du hade. Detta är tröskeln till vad som kallas – och som vi tidigare hänvisat till – intighetens nivå. Det är i avsikt att nå detta som hypnotisk sömn framkallas av hinduer och buddister, även om det inte kallas så inom dessa traditioner.

A. Här kan man fråga sig: "Hur kan man tänka på ingenting? Man borde rent logiskt inte kunna göra detta och t o m under hypnos finns det ett medvetandestadium. Vad som kan hjälpa oss är att försöka förklara i objektiva termer vad vi menar med just denna "intighet". Det är som en analogi, den mörka natthimlen utan stjärnor, utan dimension och utan form. Låt oss skapa en bild av detta i vårt inre och sedan mentalt flytta jaget in i detta obegränsade himlavalv av intet. Man bör försöka med detta i åtminstone fem minuter.

B. Öppna sedan ögonen, sitt passiv med fötterna isär och händerna öppna i knät i minst tio minuter. Försök att inte tänka på något som helst – svårt, javisst! Du är nu förberedd för vad som kan komma till dig från de stora djupen och innersta nivåerna av din medvetandeström.

C. Vänta inte alltid att en omedelbar idé eller gnistrande upplysning skall blixtra in i ditt medvetande. Sådant kan komma senare. När? En dag, en vecka eller mycket mer än så. Det finns ingen färdig tidtabell, det varierar med individen. Det är precis som när man någon gång plötsligt kan komma att minnas något som man hade glömt.

D. Om proceduren är väl genomförd, når man alltid resultat. Men vi upprepar att det finns stora individuella tidsvariationer. Man kan behöva ytterligare träning, det man söker uppnå kanske inte står i samklang med ens djupaste samvete, och man kan eventuellt behöva tillväxa och mogna för att bli värdig och klara av att ta emot sanningens ljus.

Något av det mest sällsynta man kan uppnå är förmågan till framgångsrik meditation. De flesta människor, när de tror sig meditera, gör faktiskt ingenting alls och tänker inte på någonting.
– Boyd